Magnus Henrekson, professor vid och VD för Institutet för Näringslivs-forskning och ordförande i den kommitté som utser FSF och NUTEKS forskningspris, "The FSF-NUTEK Award", talade under mötet med Vetenskapligt Forum under rubriken ”Entreprenörskap".
I en nyutgiven bok gör Henrekson tillsammans med medförfattaren Mikael Stenkula från Ratioinstitutet en ansats för att få en plats för entreprenören i nationalekonomisk teori. Han hävdar att entreprenörskap inte är produktivt i sig självt – människan har alltid varit entreprenöriell och innovativ, det är först de senaste 200-åren har entreprenörsandan kanaliserats, tidigare har den använts till annat än ekonomiskt produktiva innovationer (t.ex. krig) - det är omständigheterna som styr. Definitionen av entreprenörskap är; att inte bara se möjligheter utan även göra något med dem. Det måste finnas ett driv, för att få idén att växa och för att den ska nå sin fulla potential.
För att man ska komma från idé till industriell produktion krävs dock ett stort antal aktörer; det kräver entreprenörer, innovatörer, industrialister, finansiärer, och - inte minst; kompetenta kunder. Det senare kan förklara just varför svenska företag som IKEA, H&M och Claes Ohlsson blivit succér, det är tack vare medvetna kunder!
Ett nytt begrepp lanseras också; entreprenörskapsräntan (som i optimal form ger ”överavkastning”). Detta handlar om att hitta det unika, det som fyller ett behov eller löser ett problem (man öppnar en butik där det inte finns någon tidigare, man lanserar en ny produkt, etc.). Det är dock viktigt att ha ett synsätt där entreprenörskap ses som en egen produktionsfaktor. Om man har det angreppssättet så kan ett antal olika produktionsfaktorer tillsammans ge s.k. "överavkastning" (kapital, arbetskraft, entreprenörens drivkraft, etc.). Arbetsspecialiseringen är det produktiva E-skapets källa.
En aspekt som belyses är att egenföretagande INTE är att jämställa med entreprenörskap. Dåliga betingelser i systemet (skatter, administrativa bördor, etc.) ger vanligtvis mycket egenföretagande, dock genererar det väldigt lite produktivt entreprenörskap. Ett mycket entreprenöriellt samhälle, t.ex USA, har ofta låg grad av egenföretagare.
Politiken har därför en nyckelroll och detaljerna i densamma är viktiga, inte minst vad gäller incitament. Politiken bör verka för att uppmuntra produktivt entreprenörskap och inte till icke-entreprenöriellt egenföretagande menar Henrekson. En viktig fråga är att entreprenörskapet ÄR känsligt för beskattning - hög skatt, ger mindre pengar att expandera för och få iden att växa. Nationalekonomer måste erkänna att entreprenörer ÄR känsliga för incitament, eftersom de gör investeringar, i sig själva och i idéer.
Slutsatsen är dock klar; entreprenörsfunktionen har en nyckelroll för förnyelse, ekonomisk utveckling och jobbskapande!
